”Skjut alla vargar”

Dumheten och skrönorna breder nu ut sig i Västerbotten. I detta klipp från Västerbottens Folkblad staplas de på varandra, helt oemotsagd får den s k jägaren sprida vilka tönterier och lögner som helst.
Läs, njut och begrunda vad som håller på att hända ute i landet.

Klippet
LÅNGSELE – Utfärda skyddsjakt på alla fritt levande vargar.
Det hävdar jägaren Thomas Fransson, Långsele, som tänker begära skyddsjakt.

– Jag vill inte ha varg överhuvudtaget, säger han.
Fransson hävdar att myndigheterna inte klarar av att ha kontroll på vargstammen.
Han tar Värmland som exempel. Där har vargen tagit mängder med hundar, hävdar Fransson. (Under 2005 tog varg tre hundar, två av dem dog, den tredje skadades. Min kommentar)
Meningslöst
– Varför skulle Naturvårdsverket utrusta skolbarn med speciella gummitutor där om det inte var allvar? frågar han sig. (Inga gummitutor är utdelade i Värmland. Däremot föreslog Grimsöforskarna att man skulle ge barnen i Voxna bruk i Hälsingland s k hockeytutor, tryckluftsdrivna mistlurar för att ge sig til känna och skrämma bort eventuella vargar. Min kommentar)
– Släpper vi in föryngring av stammen är loppet kört, fortsätter Fransson.
Han tänker skriva till Naturvårdsverket och begära skyddsjakt av alla fritt levande vargar. Troligen kommer fler personer att skriva under.
– Brevet är egentligen helt meningslöst. Det blir alltid avslag.
– Jag gör det ändå för att markera.
Fransson berättar att mycket folk ringer till honom. Större delen av jägarkåren står bakom honom.
Varför tvekar Naturvårdsverket?
– De beskyller ju glesbygdsfolket för att vara okunnigt. Men okunnigheten står deras tjänstemän för.
Fransson hävdar att en viss vargkvot uppgetts.
– Men ingenting sägs om hur stammen ska begränsas.
I förlängningen ser han fara för människor.
– Det kan bli fara å färde med stora vargflockar som inte får tillräckligt med mat. ( Vaddå stora varflockar, en vargflock är en familjegrupp och kan aldrig bli fler än föräldraparet och den senaste valkullen plus ytterligare någon ungvarg från näst senaste kullen som går kvar över sommaren och hösten. Min kommentar)

Vad är det för fel på jägare!?

Läs nedan klipp från Dalademokraten. Man kan verkligen undra vad det är för fel på jägare, och inte minst journalister. Varför blir jägaren så upprörd över att någon annan klarar "bedriften" att ta död på en älg, och varför använder journlister ord som i sitt sammanhang tar ställning!?

För det första: Varför skriver man över huvud taget om att en älg har hittats död, troligen riven av varg. Det ligger ju fullt av döda älgar i de områden i Dalarna och Gävleborgs län där det finns varg etablerad. Det är bara att gå ut i skogen och leta upp resterna så har man att skriva om hur länge som helst.

Och fördet andra: Varför är det ett makabert fynd att hitta en älg dom jagats av en varg. Vari ligger skillnaden mot om älgen ligger död och urtagen av en jägarejägare.
Vargfrågan är verkligen på väg att bli patetisk.

Låt oss slå fast en gång för alla: Varg äter älg. Älgen är älg just för att det en gång i tiden under evolutionen fanns vargar som jagade det hjortdjur som vi i dag kallar älg. Hade inte vargen funnits hade älgen sannolikt varit betydligt mindre, som ett rådjur kanske.

Klippet
LEKSAND En älg har hittades död vid Dammskog i går vid 11-tiden. Älgen var illa åtgången, både i huvud och mellan benen. Bertil Hedlund, jägare från Ullvi, gjorde det makabra fyndet.
– Det är en varg som varit framme. Jag är helt säker. Jag hittade både spår och spillning från vargen intill den dödade älgen.
Bertil Hedlund fick larm från en privatperson i går morse vid 9-tiden. Personen hade sett blod på Leveransvägen vid Dammskog. Personen trodde att det var frågan om ett skadskjutet eller påkört djur.
– Jag tog kontakt med polisen och fick order om eftersök. Vid 11-tiden hittade jag den döda älgen, säger Bertil Nygren.
– Det är ingen tvekan om att en varg bitit ihjäl djuret, säger Bertil Nygren.

Jakt på tjuvjägare - inte en dag för tidigt!

Äntligen har myndigheterna vaknat. Nu har de insett att tjuvjakten på varg är utbredd inom jägarkåren och ska ta i med hårdhandskarna. Redan har man med helikopter varit ute och försökt att ringa in misstänkta tjuvjägare.
I dag kom pressmeddelandet från länsstyrelserna i de tre varglänen Värmland, Örebro och Dalarna som alla naturvänner väntat på. Det ser ut som följer:

Två av tre vargar dör av illegal jakt - tre län tar upp kampen mot tjuvjägare

Två av tre vargar i Sverige som dör i Sverige dör genom illegal jakt eller förgiftning. Nu tar de tre vargrikaste länen –Örebro, Värmland och Dalarna –för första gången upp kampen mot tjuvjägare. I en stor, unik satsning mellan länen och mellan myndigheter gjordes förra veckan en stor spaningsinsats, med helikoptrar, sambandsfordon och polispatruller och utbildade naturbevakare

I helgen upptäcktes en död varg mellan Hällefors och Filipstad, nästan mitt på länsgränsen Örebro –Värmland. Polisen misstänkte att vargen skjutits, definitivt svar fås efter en pågående undersökning vid SVA – Sveriges veterinärmedicinska anstalt - i Uppsala.

Men redan innan den döda vargen upptäcktes gjordes alltså en stor satsning mot den misstänkta illegala vargjakten. Länsstyrelserna i Örebro, Värmland och Dalarna samarbetade med åklagar- och polismyndigheterna i respektive län. Även Naturvårdsverket fanns representerade. Räddningstjänsten i Värmland ställde upp med sambandsfordon. Varje länsstyrelse hade flera fordon med utbildade Naturbevakare som jobbade intimt ihop med polispatruller i varje län samt stöd av polishelikopter.

Insatsen varade i flera dygn. Några ingripanden gjordes inte, däremot blev resultatet mycket bra när det gäller att utveckla samarbetet och att hitta metoder för hur arbetet kan bedrivas gemensamt. Tanken är att detta ska kunna upprepas med jämna mellanrum och vid särskilda behov.

Myndigheterna får på detta sätt ett effektivt verktyg att mota illegal verksamhet som är ett stort problem för rovdjursförvaltningen. Enligt forskarna vid Grimsö dör upp emot två av tre vargar genom illegal jakt eller utläggande av gift. Eftersom den totala dödligheten är ca 30 % av vargstammen innebär det att så mycket som mellan 20-30 vargar dödas illegalt varje år.

Vargstammen är en mycket debatterad fråga där meningarna går isär mellan flera olika intressen, såsom jägare, skogsägare, naturvårdare, tamboskapsägare, friluftsliv och landsbygdsvänner. Det råder dock en stor politisk majoritet Sveriges riksdag och EU om att vargstammen måste fredas till en livskraftig nivå. Däremot har riksdagen beslutat att utvidga skyddsjakten mot rovdjur för att bättre kunna skydda tamboskap och husdjur.

Myndigheterna har hittills haft en försiktig linje mot vargmotståndare för att inte motsättningarna ska skapa för stor klyfta mellan intressena och för att få till stånd en allmän förståelse. Men när det nu tycks stå klart att den illegala jakten på allvar hotar vargstammen så har myndigheterna i de tre varglikaste länen valt att trappa upp insatserna mot olagligheter i skogen.

– Målet är ju att få en mer kontrollerad reglering genom tillåten jakt. Detta skulle möjliggöra en frisk vargstam där ”rätt” individer tas bort istället för att det slumpmässigt tas bort djur, vilket kan leda till oönskade beteenden hos vargar som t ex blir föräldralösa. Alla intressen skulle tjäna på detta, säger Kjell Johansson, rovdjurssamordnare vid Länsstyrelsen i Örebro län

Förestående attack fortfarande ett måste

Lydelsen av nya § 28 är nu offentlig. Både nya och gamla ställer krav på att en attack är omedelbart förestående, och att man gjort försök att skrämma vargen.
Tolkningen av de gamla har varit att vargen redan hade gjort en attack och var på väg att göra ytterligare en attack, nu på ett annat tamdjur. Det nya är att det nu räcker med att vargen attackerar ett djur, vilket ger utrymme att döda vargen vid en attack mot t ex en jakthund.
Alltså en specialskriven lag för att ge utrymme för en hobbyverksamhet i våra skogar. Som tagits efter påtryckningar av en grupp som är 2 procent av befolkningen, och där långt ifrån alla jagar med löshund.

Så här ser "nya" § 28 ut:
Utöver vad som sägs i 28 § andra stycket i jaktförordningen (1987:905) gäller följande:
Rovdjur som avses i 28 § första stycket jaktförordningen, varg osv, får dödas av ett tamdjurs ägare eller vårdare för att skydda tamdjuret, när rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående och det inte går att avbryta eller avvärja angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt.

Vid åtgärd enligt andra stycket skall 28 § tredje och fjärde styckena samt 36 a § jaktförordningen tillämpas på motsvarande sätt.

Här är nuvarande skrivning:
Rovdjur som avses i första stycket, varg osv, får dödas för att skydda ett tamdjur av tamdjurets ägare eller vårdare om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret, dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur och det inte går att avvärja det befarade angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt.

Hela Jaktförordningen

Vargskräckens tid är förbi

- Alliansregeringens beslut att ändra paragraf 28 i jaktförordningen har redan fått effekt. Den jägare som förra året sköt en varg för att försvara sin hund slipper åtal, enligt TT. Att ändra paragraf 28 var ett viktigt kristdemokratiskt vallöfte och jag är glad över att det nu genomförts.
Det säger Irene Oskarsson, kristdemokratisk riksdagsledamot i Miljö- och jordbruksutskottet, med anledning av den inställda rättegången mot vargskytten i Sundsvalls tingsrätt.
- I förra veckan ändrade regeringen äntligen den omtvistade paragraf 28 i jaktförordningen. Och idag meddelade kammaråklagaren i Sundsvalls tingsrätt att åtalet mot den jägare som skjutit en varg för att försvara sin jakthund läggs ner. Enligt TT hänvisar åklagaren till att ändringen av paragrafen gjort det svårt att få en fällande dom.
- Det känns bra att kristdemokraterna kunnat medverka till att den som skjuter en varg för att skydda sin jakthund eller sin tamboskap inte skall dömas till fängelse, som var fallet under den socialdemokratiska regeringen.
Vargskräckens tid är förbi. Nu är det upp till var och en att på ett ansvarsfullt sätt leva upp till den nya lagstiftningen.
Så långt riksdagsledomoten Oskarsson...
Vad hon inte berättar i sitt pressmeddelande är att socialdemokraternas partistyrelse redan i mitten av juni förra året antog ett nytt jakt- och viltvårdsprogram med liknanden innehåll som nu § 28: "även tamdjur utanför hägn på ett rättssäkert sätt får skyddas vid rovdjursangrepp".
Hade inte valet kommit emellan hade vi haft samma § 28 men med s-förtecken.

Politiker är naiva. Om politikerna fortsätter att klappa sig på bröstet för den nya lagen kommer antalet skjutna vargar att rusa i höjden eftersom sådant prat som ovan legitimerar även otillåten jakt på varg. Nu sveper man och får det att låta precis som kritikerna varnar för: vargen görs fredlös det är bara att skjuta.
Att den nya skrivningen av § 28 är rent populistisk står alltså helt klart. Vad gör man inte för några jägarröster. Irene Oskarsson drar sig inte för att fria till väljarna på bekostnad av den sköra svenska vargstammen. Vi vet att den har inavelsproblem, den nya jaktförordningen ökar inte chansen att vi får in nytt blod från Ryssland och Finland via Norrland. Vandrande vargar har redan i dag svårt att nå ner till Mellansverige där flertalet av de 15 till 16 vargfamiljerna finns. Den nya lagen ger anledning till att verkligen pröva om det inte skulle vara möjligt att byta inavlade svenska mot finska med andra gener. Ta bort två och ersätt med två. Status Quo. Men finns det styrkan hos svenska politiker, tillåt mig tvivla.
Exakt vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att få skjuta ett av de fyra stora rovdjuren är fortfarande höljt i dunkel. Lagskrivningen finns ännu inte fem dagar efter beslut ute till läsning.
Det som är intressant är när tillståndet "befara ett anfall", som det har pratats om vid presentationen av den nya lagen, ska betraktas vara uppfyllt.
Där borde det finnas utrymme till tolkningar av de rättsvårdande myndigheterna. Det gäller att åklagarna vågar ta steget och ifrågasätta och inte som i fallet i Medelpad böja sig utan att våga pröva kraften i den nya lagen.
Enligt vad VV erfar ska ett försök att skrämma vargen ha gjorts innan man överväger att skjuta, dessutom ska vargen befinna sig i omedelbar närhet av det "utsatta" tamdjuret.
Befarat angrepp är enligt lagtexten inget vitt begrepp utan ganska precist.
Det finns ju otaliga exempel på hur varg som träffat hund inte angripit utan istället uppvaktat eller lekt med hunden. Att i det läget prata om angrepp går inte, om man inte är ute efter att döda så många vargar som möjligt.
VV

Rödluvan och vargen

Varje år sker mellan fyra och femtusen älgolyckor i den svenska trafiken.Under åren 1985-2005 dödade älgen på detta vis 220 människor och skadade svårt 1659 stycken.
När det så gäller vargangrepp på människa har någotsådant inte inträffat sedan början av 1800-talet!Jämför man konsekvenserna av dessa älgolyckor med den skada vargen orsakar samhället så är det uppenbart att det inte är vargen som är det djur vi ska frukta. Bara de människor som grundar sina farhågor om vargen på sagan om Rödluvan kan fortsätta att se detta djur som det stora hotet i våra skogar.
Nu tror jag att de statistiska uppgifterna ovan redan är kända av vargmotståndarna men de upplysningarna lämnas därhän. Detta eftersom dessa människor vill kunna fortsätta med höstarnas traditionella älgjakt, en lyx som de tycker att vi alla ska vara med och betala. Om vargmotståndarnas mål är att förhindra mänskligt lidande och ekonomiska kostnader för samhället är det logiskt att de byter hatobjekt och blir älgmotståndare.
Saklighet är nu knappast vargmotståndarnas starka sida, istället använder de sig av hot och trakasserier mot personer som inte tycker som de. Ett tillvägagångssätt som människor med dåliga argument alltid har använt. Tyvärr verkar det som att såväl kommunalråd som ministrar påverkas av denna huliganstrategi.
När älgen är undanskjuten och därför inte längre skördar människoliv kan vi göra gemensam sak för att rädda hundar och tamboskap undan vargen.
Stora Stygga Ulven

Ingen rättegång mot vargskytt

Det blir ingen rättegång mot den jägare som sköt ihjäl en varg i Medelpad i februari förra året för att freda sin hund.
Åklagaren lägger ned åtalet sedan regeringen ändrat bestämmelserna om skyddsjakt.
Men var det inte 1 maj i år som den nya lagen skulle börja gälla.
Har vi retroaktiva lagar i Sverige!?
VV

Jordbruksministern polisanmäld

Enligt vad VV erfar har ett antal oroliga medborgare på polisstationen i Skövde gemensamt lämnat in en anmälan mot jordbruksministern Eskil Erlandsson och miljöministern Andreas Carlgren.
De två anmäls för brott mot rättssäkerhet och miljöbrott, med anledning av förra veckans besked att § 28 i jaktförordningen ändras från 1 maj så att det blir tillåtet att döda bland annat varg om vargen anfallet t ex en hund. Kravet att vargen ska befinna sig inne i ett hägn har tagits bort.
Kritikerna menar att det nu blir näst intill omöjligt att åtala någon som dödar en varg. Det är bara att hävda att vargen var på väg att anfalla hund eller annat tamdjur som finns tillgängligt.
En lag som är skräddarsydd för att jägarna ska kunna bedriva sin favorithobby, jakt med löshund.
Flera åklagare i landet har redan ställt sig kritiska mot beslutet och menar att det inte längre kommer att finnas någon teknisk bevisning när man skjuter ett rovdjur, i och med att det räcker med "omedelbart förestående angrepp" för att slippa lagliga konsekvenser.
Miljöåklagare i Östersund har redan meddelat att ett antal fall av utredningar och till och med väckta åtal om tjuvjakt kommer att läggas ner tack vare det nya beslutet.
Ur miljösynpunkten bryter den nya regeringen mot svenska lagar (enligt Rovdjurspropositionen skulle rovdjurspolitiken utredas först när de fyra stora rovdjuren uppnår sina respektive etappmålen, vilket inte har skett), internationella förpliktelser (bl a Bern Konvention) och EU:s Habitat Direktivet.
Anmälarna menar att ministrarnas bristfälliga kompetens kommer att orsaka stor skadabåde miljö- och rättsäkerhetsmässigt.
VV

Skäms att vara Dalkarl

Rovdjursfjollorna slår till

Ingen blir förvånad när centerpartisten och bidragsbonden Erlandsson och hans kolleger - rovdjursfjollorna i Dalarna - kommer med ett sådant utspel.

Samtidigt vill man hålla debatten borta från det faktum att gigantiska jordbruksbidrag (50-60 miljarder) årligen hälls över de bidragstörstiga bönderna. Nu satsar Maud Olofssons och hennes
vapendragare Erlandsson på denna grovt populistiska väg.

Centerpartiet är och förblir ett lobbyparti för LRF och dess ynkliga och insnöade svans som ägnar sig åt rovdjurspolitik i Dalarna.
Jag skäms över att komma från Dalarna när sådana här personer får härja fritt.
Skrivet av: Stig Nilsson

Svenska Jägareförbundet: Äntligen!

Rubriken finns på ett pressmeddelande från Jägareförbundet som lagts in på webbsajten Privata Affärer.se utan att texten redigerats eller på annat sätt ifrågasatts. Helt okritiskt får Jägareförbundet komma till tals med sina lögner.
Skrivningen visar också det vi redan starkt misstänkt att regeringen har låtit sig påverkats av en liten minoritet av svenska folket, 200 000 högljudda jägare. De tillåts nu helt fritt döda främst vargar.
Regeringen borde haft kurrage att istället ifrågasätta Jägarnas rätt att jaga på ett sådant sätt som de anser vara det rätta, t ex med löshund.
Ett bättre beslut hade varit att införa förbud mot löshundsjakt i kända vargrevir, eller att göra klart för jägarna att där jagar de på egen risk.
VV

Här kommer Jägareförbundets pressmeddelande
Regeringens kloka beslut om tydligare regler vid rovdjursangrepp var efterlängtat!
Svenska Jägareförbundet har under lång tid krävt en förändring av § 28 när landets rovdjursstammar växer och antalet vargangrepp ökar. Regeringen tog idag beslutet om en ändring av § 28 i Jaktförordningensom innebär att man får döda ett angripande djur vid ett första angreppefter att först försökt med skrämselåtgärder.
- Äntligen får landets hund- och tamdjursägare skydda sina djur motrovdjursangrepp även utanför hägn. För landets jägare är detta ett efterlängtat beslut för att möta de växande problemen med vargattacker på jakthundar, säger Gunnar Glöersen, rovdjursexpert på Svenska Jägareförbundet.
Under senare år har, förutom Jägareförbundet, även Naturvårdsverket ochWWF påtalat svårigheterna att tolka lagtexten och velat införa enklare och tydligare regler.
Jägareförbundet har länge drivit frågan om att underlätta för hund- och tamdjursägare att skydda sina djur när rovdjur angriper.
För inställningen till landets rovdjurspolitik är det av mycket stor betydelse att kunna försvara sina hundar och tamdjur vid ett rovdjursangrepp.
Nuvarande krav på att tamdjur först ska ha skadats eller dödats innan man får ingripa har närmast skapat en känsla av vanmakt. Enligt forskare på Viltskadecenter kommer inte den nya lagändringen att äventyra vargstammens tillväxt eller bevarandestatus. Viltskadecenter tror att maximalt 2-4 vargar kommer att skjutas årligen trots att de räknar med 20-40 vargangrepp årligen. De tror inte att det föreligger risk för ett överutnyttjande utan de bedömer att förtroende kan visas jägarkåren.
Under senare år har rovdjursstammarna ökat kraftigt så att vi idag har närmare 200 vargar, cirka 1400 lodjur och 2500 björnar. Med riksdagens mål på 200 vargar (jämfört med Jägareförbundets 150) är det nu dags attvi börjar förvalta vargstammen. I vargtäta områden är det hög tid att börja jaga varg anser Jägareförbundet. Skyddsjakt har tillåtits i år på lo (75 st) och på björn (ca 140).
Sveriges nya regering har tagit ett första bra beslut som ger de människor som lever i rovdjursområden den självklara rätten att försvarasina hundar och tamdjur.

För mer information, kontakta:
Rovdjursexpert Gunnar Glöersen, 070-3300 658, 0553-108 31
Riksjaktvårdskonsulent Hans von Essen, 0155-24 62 06, 070-330 06 40
Informationschef Christina Nilson-Dag, 0155-24 62 08, 070-738 83 06Svenska

Jägareförbundet är en folkrörelse med 200 000 medlemmar somarbetar med att leda jakt- och viltvårdsfrågor i Sverige sedan 1830. Centrala kansliet finns på Öster Malma mellan Stockholm Nyköping och lokala kontor finns i hela landet. Ett brett samarbete finns mednaturorganisationer, myndigheter, kommuner och branschföreträdare och internationella systerorganisationer.

Fritt fram skjuta varg och andra rovdjur

I dag torsdag 22 mars beslutar regeringen att tillåta fri jakt på de stora rovdjuren.
Beslutet att tillåta skyddsjakt på rovdjur även utanför hägn innebär i praktiken att det blir fritt fram att arrangera lagliga jakt på t ex varg.
Det är bara att ta med hunden ut i vargreviret och vänta på att vargen ska dyka upp och sedan påstå att vargen var på väg att angripa hunden.
Ingen åklagare skulle ta ett sådan överlagt mord till åtal för jaktbrott. Bevisbördan ligger nämligen på åklagaren och hur ska han på barmark kunna leda i bevis om vad som verkligen hände.

Det som gör beslutet än mer upprörande är att det införs samtidigt som vargen får sina valpar. Risken är alltså stor att det blir "laglig" jakt på på alfahannen, och utan sin hanne får vargtiken svårt att klara både sig själv och sina valpar.

Vid presskonferensen i dag i Karlstad med jordbruksministern fanns ledningen för Jägareförbundet på plats. Detta visar tydligt hur vilken roll förbundet spelar i denna smutsiga hantering av våra rovdjur. När fick en intresseförening delta i en presskonferens med regeringen senast.
Jägareförbundet tar alldeles för stor plats i det svenska samhället i förhållande till de två procent av landets invånare som de organiserar.

Den utvidgade rätten medför att paragraf 28 i jaktlagen ändras. Rovdjuren som berörs är de fyra stora: varg, björn, järv och lodjur. Regeln ska gälla från den 1 maj och under en prövotid på två år.

Dessutom ska Naturvårdsverket kontinuerligt utvärdera hur systemet fungerar. Skulle det visa sig att det missbrukas och rovdjursstammarna börjar minska kan rätten tas bort.

- Vi har begränsade bestånd av de stora rovdjuren. Det måste vi ta hänsyn till, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson.

Erlandsson meddelade redan i oktober att han hade för avsikt att ändra paragraf 28 och uppfyllde därmed de löften som den borgerliga alliansen gav i valrörelsen. I praktiken betyder lagändringen att tamdjursägare kan skjuta exempelvis en varg som är på väg att angripa ett tamdjur - även om tamdjuret befinner sig långt ute i skogen. Hittills har man bara haft rätt att skjuta rovdjur som är på inhägnat område.

Många befarar helt riktigt att den utvidgade rätt som nu kommer till stånd ska medföra missbruk och göra det omöjligt för polisen att utreda misstankar om tjuvjakt.

I Sverige finns, påstås det, 150 vargar, drygt 2 000 björnar, cirka 400 järvar och 1 500 lodjur.

Nya lydelsen i §28 jatkförordningen
Artikel SvD
Regeringen gör vargen fredlös - SNF

Blodig insändare

Det bästa vore om någon slaktade varenda varg.
Detta skitdjur har inte rätt att andas samma luft som den högst stående rasen på vår jord, nämligen människan.
Ni hyndor som håller denna skadeinsekt bakom ryggen skulle ha en påle upp i rektum.

Med vänliga hälsningar

Den bloddrypande slamsan Ulf-fan!

Bli aldrig gammal...

Många människor tycks bli mer negativa till stora rovdjur när de blir äldre. Det gäller oavsett vilka attityder som var rådande i samhället när de växte upp, enligt nya forskarrön.

— Att de äldre är mer negativa har stått klart sedan länge. Men tidigare trodde vi att det berodde på att de växt upp i ett samhälle med en annan syn på rovdjuren. Nu antyder våra resultat att det snarare har med åldern i sig att göra, säger Göran Ericsson, forskare vid Lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå.

Han presenterade sina rön på årets internationella vargsymposium i Vålådalen i veckan.

Resultaten bygger på forskningsprogrammets Fjällmistras attitydundersökningar om de stora rovdjuren de senaste åren. Totalt har 11 400 människor i Sverige intervjuats och materialet bearbetas fortfarande.

— Detta med åldern kom som en överraskning. Vi vet inte vad det beror på, men kanske rör det sig om något fundamentalt i det mänskliga psyket. Vi blir kanske mindre positiva med åren, säger Göran Ericsson.

Han påpekar att för de stora rovdjuren är det en dålig nyhet. För det innebär kanske att de negativa attityderna i många regioner är svårare att arbeta bort än vad de flesta föreställt sig.Forskarna har tidigare redovisat resultat från undersökningen som visar att det råder stora regionala skillnader när det gäller acceptansen av rovdjur i markerna, framför allt varg. I det stora hela är svenskarna positiva till stora rovdjur, men i vissa av de län och kommuner där rovdjuren finns är opinionen inte lika positiv.

Framför allt är det Dalarna som sticker ut. I länet som helhet anser så många som 32 procent att riksdagens mål på 200 vargar i Sverige borde sänkas, och i kommuner som Malung, Älvdalen och Orsa rör det sig om en majoritet.

— Jag tror att det beror på att Dalarna ligger i en region som knappt hade några stora rovdjur under 150 års tid. Den domineras av människor som växte upp med synen att stora rovdjur var något som fanns långt uppe i norr, säger Göran Ericsson.

Veckans kommentar

Vargspår


Nedan insändare är publicerad i Ljusnan.se. Kommentaren är en av de tydligare denna vecka.

Här kommer insändaren
I Gävleborg finns i dag minst sju vargrevir och stammen är i stark utveckling, vilket innebär att cirka en tredjedel av länet berörs.

Samma område hyser en mycket tät björnstam med stark tillväxt.

• Konsekvenserna
• Allt fler i glesbygden kommer att känna samma maktlöshet som boende i Voxnabruk, som formulerar sin situation så här: "Vi är landsbygdsbor, föräldrar, småbarnsföräldrar i Voxnabruk med omnejd, och vill så förbli. Vi har oskygga vargar och björnar runt våra bostäder regelbundet. Barnen vågar inte gå och cykla till skolan längre, utan måste skjutsas varje dag. Vi vuxna försöker göra oss hörda och vädjar om hjälp".
• Jägarna får betala ett högt pris då det samlade rovdjurstrycket, i kombination med en svag älgstam, omöjliggör en meningsfull älgjakt.
• Inom några kommer 4 000–5 000 jägare i Gävleborg mista sin möjlighet till en meningsfull älgjakt.
• En utebliven älgjakt kommer att påverka priset på skogsfastigheterna och därigenom dra undan ännu en möjlighet för svenskar att bo kvar i glesbygden.
• Få jägare kommer att vilja släppa sina hundar och därigenom riskera att de blir vargmat. Kommer någon att vilja skaffa en jakthundvalp? Vad händer med björnjakten där samma hundar behövs?
• Dagligen kan man läsa i tidningarna om incidenter med varg. Exempelvis där tamboskap dödats eller sargats, barn som blivit skrämda, hästar med ryttare som blir skrämda. Hur länge tänker man låta detta fortgå? Behövs en allvarlig olycka innan man vaknar?Hur mycket får den svenska rovdjursstammen kosta? I dag betalas stora summor ut av samhället som ersättning av dödade eller sargande husdjur. Länsstyrelsen i Gävleborg betalade under år 2006 ut 153 000 kronor i ersättningar och 1 983 000 till förebyggande åtgärder. Inom Gävleborg arbetar tre anställda på länsstyrelsen med rovdjur och rovdjursersättningar. Till detta kommer kostnader för ett antal avlönade rovdjursspårare. Jägareförbundet har ställt sig bakom en vargföryngring per år i länet, länsstyrelsen har i sin rovviltpolicy talat om två.

I dag har vi sju vargrevir. Om utvecklingen får fortgå kommer vi inom några år ha tio föryngringar i länet. Riksdagen beslutade om målet 20 föryngringar i Sverige! Regeringen måste snarast ompröva den nuvarande rovdjurspolitiken som gått i kvav.

Få riksdagsmän kunde, när denna politik med så kallade miniminivåer fastställdes, ana att 80 procent av det samlade rovdjurstrycket skulle hamna inom några få län, varav Gävleborg är ett. Det är dags att tillåta jakt även efter varg. Vargarna utgör på intet sätt någon utrotningshotad art utan finns spridda runt norra halvklotet.

En förnuftig rovdjurspolitik, där man tillåter en begränsad jakt på varg, björn och lo, möjliggör en levande landsbygd även i framtiden. Det räcker dock inte! Markägarna måste också ta sitt ansvar och tillåta en tätare älgstam.Det måste finnas utrymme för både rovdjur och glesbygdsbor.
Bertil Bäckström
Jägareförbundet Mitt


Kommentaren...
Tragiskt uttalande
P

Debatt: Jägarkåren vill inte lyssna

Jag bor i Värmland, jag har ettvargrevir cirka fem mil söderut. Jag har också någon eller några vargar endast någon mil åt väster. Det finns varg norr om mitt hem också.
I vinter har man sett varg slå ett rådjur ungefär 300 meter från den väg där jag gick min vanliga rastpromenad med hunden. Ändock har jag aldrig ofredats av varg, jag har inte ens hunnit med att se den.
Jag har inte pingla på min hund, inte heller på min katt. Släpper ut min katt varje kväll och han kommer in tidig morgon.
Har dock inte kvar vanan att alltid släppa min hund lös för rastning, då jag vet att han säkert, då han fått upp vittring, skulle sticka efter. Däremot har jag blivit av med två katter inom samma vecka och vi såg då lodjursspår som kommit upp till huset och följt i våra katters spår.
Jag delar alltså samma livsrum som ett gäng vargar och har därmed dragit mig tillbaka för att inte störa. Inte för att jag själv varit rädd men jag är däremot rädd för min hunds skull och för min katts skull.
En annan anledning är omtanken om viltet. Ingen människa har blivit ofredat av vargarna här. De som sett dem har varit lyriska och tyckt det varit upplyftande att få uppleva synen. Ingen annan än jägarna, ingen annan, har jag hört klaga över dessa vargar.
Jägarna har talat om farligheten, om hur lite vilt det finns kvar för dem att "vårda", lika med att få skjuta. Det går flockar med hästar här, tillhörande en ridskola. De har inte blivit ofredade av varg trots att hästarna går ute dygnet om.
Så avslutningsvis, det går att vistas ute i naturen, under eget ansvar och med gott omdöme trots att här finns "farligt" vilt.
Är man inte egoistisk, som jag tycker jägaren är, så kan man fortfarande vistas därute.
Jag har försökt få i gång en dialog med en företrädare för jägarkåren men har fått svar som idiotplacerat mig direkt.
Hur tycker du att man ska få i gång ett samarbete med jägarkåren, då den inte tar oss på allvar?
Hur ska vi göra för att inte bli idiotförklarade och kallas vargkramare och naturmuppar bara för att vi har en annan åsikt än jägarkåren?
Jag är seriös i mitt ställningstagande, var så säker!
Har du också tänkt på att de som tagit våra beslut på riksdagsnivå, är våra uppdragsgivare, framröstade av oss för att få ta beslut i demokratisk ordning, som bor i storstaden under sin mandatperiod och har sina hem på andra ställen i Sverige. Pendlare från landsbygd och småstäder. Ändock är de beskyllda för att vara nollåttor som beslutar över huvudet på oss.
Ska vi samarbeta måste jägarkåren ta oss på allvar annars kommer vi alltid att stå på var sin sida och strula.
Skribenten bor i Bjurtjärn i Värmland.
Artikeln är hämtad från Expressen

Ännu en varg förvaltningsmärkt

Länsstyrelsen i Norrbotten har den gångna veckan, v8, förvaltningsmärkt en varg som uppehåller sig i östra Norrbotten. Märkningen har genomförts i samverkan med personal från Viltskadecentrum samt berörd sameby.

Vargen är en hanne och dess spår upptäcktes under förra veckan av länsstyrelsens naturbevakare vid rovdjursinventering i området. I anslutning till detta kunde också prover på vargens spillning tas tillvara.

- Länsstyrelsen beslutade under onsdagen att märka vargen. Märkningen syftar till att underlätta kommande spårning och skadeförebyggande åtgärder, säger Karina Lövgren, chef för länsstyrelsens fältenheten.

Länsstyrelsens personal, som under slutet av veckan spårat vargen, har kunnat dokumentera enstaka kadaver av renar som dödats av vargen.

- Oavsett om skadebilden är stor eller liten är en förvaltningsmärkning nödvändig för att skapa möjligheter att följa vargen med den noggrannhet som krävs med nuvarande regelverk. En traditionell spårning är resurskrävande och erfaren­heterna från bland annat arbetet med den s k Tuorponvargen visar att en sändare underlättar arbetet.

- Genom att samebyarna kontinuerligt får information om var vargen befinner sig ger det byarna bättre möjligheter att vidta skade­före­byggande åtgärder, fortsätter Karina Lövgren.

Prover för DNA-analys har tagits vid märkningstillfället. Analysen kan dock dröja minst en vecka.

- Det är för tidigt att ha en uppfattning om vargens ursprung innan vi får ett resultat av DNA-analysen. Vi vet med säkerhet att vi haft tre olika vargindivider inom länet sedan november: den så kallade Pessinkivargen, Tuorponvargen samt en tredje varg i östra Norrbotten. Om detta är samma som Pessinkivargen eller den varg som funnits i östra länsdelen går just nu inte att avgöra, säger Jan Olov Westerberg, chef för miljöavdelningen inom länsstyrelsen.

Jägarkåren är farligare än rovdjuren

En sammanställning av försäkringsutbetalningar hos Agria Djurförsäkringar under åren 2000-2005 visar att 84 hundar dödades av rovdjur (varg, lo, björn och kungsörn).
Samma tidsperiod vådasköt jägarna själva ihjäl 135 hundar och över 7 238 dödades i trafiken!
Annat vilt, främst älg och vildsvin dödade under denna tidsperiod 51 hundar.
Antalet vildsvinsdödade hundar ökar varje år och beror på ökad vildsvinspopulation och ökad vildsvinsjakt. Jägarnas egen utplantering av vildsvin dödar således deras egna hundar. Årligen dödas även ett par hundra hundar av ormbett.
Det är lätt att skylla på rovdjuren men i själva verket är det trafiken och jägarkåren som är det största hotet mot jakthundarna. Med bakgrund av dessa fakta så vore det bättre med utbildning på jaktmetoder och skjutträning av jägarkåren - det skulle öka chanserna för hunden att överleva jakten, dock har aldrig detta någonsin framförts från jägarna.
Rådjurstammens minskning återkommer ständigt i inlägg från jägare och skylls enbart på lodjuren. Att räven har fördubblat sin population sedan rävskabbens härjningar på 70-80 talet och är den största enskilda predatorn på rådjur går från jägarhåll omärkt förbi.

Skyddsjakt avslås

Det blir ingen jakt på varg i västra Värmland.

Naturvårdsverket har avslagit tre olika ansökningar om skyddsjakt på vargtiken och ytterligare ett djur i Gräsmarksreviret.

Motiveringen är att Sverige inte nått upp till etappmålet om 20 föryngringar. Preliminära bedömningar i början av februari tyder på 15 vargföryngringar sommaren 2006. Naturvårdsverket anser också att skadorna som vargarna i Gräsmarksreviret orsakat är relativt begränsade, och rekommenderar rovdjursstängsel och så kallade "vargpinglor" som skydd mot nya angrepp.

Återigen har Naturvårdsverket visat kraft och styrka och stått emot jägarkåren som gör att allt för att sabotera en stark svensk vargstam.

Ta tillbaka makten över det vilda

Se klippet till höger

- SvD 18 feb 07 -

Hur kan jägarna i landet tillåtas ha inflytande på om vargen ska räddas från inavel. Riksdagen har bestämt att vi ska ha minst 200 vargar i landet, jag utgår från att riksdagspolitikerna menar 200 livskraftiga vargar.

För att rädda vargarna från inavel måste det självklart bli tillåtet att fånga in ryska eller finska vargar och placera ut dem i Mellansverige där merparten av den svenska vargstammen finns. Och det ska inte ske i utbyte mot att jägarna ska få döda varg legalt.

Däremot kan t ex Grimsö plocka bort två "svenska" vargar, låt oss säga vartannat år, och ersätta dem med två individer från Finland. Och inte ens jägarna kan komma och prata om inplantering. Tar man bort två och ersätter med två blir det kvar två. Det kan t o m en jägare räkna ut.

Därmed skulle den svenska vargstammen tillåtas öka i sin egen takt men med den skillnaden att nya gener tillsätts.

Politiker måste visa lite ryggrad i den här frågan. Kan man höja avgiften till a-kassan med ca 200 procent för större delen av svenska folket borde det inte vara några problem att ta ett beslut som går emot delar av den svenska jägarkåren som totalt uppgår till ca 2 procent av befolkningen.

I vilken demokratisk sammanslutning, för Sverige är väl en demokrati, tillåts 2 procent att ha ett så stort inflytande som jägarna har i vargfrågan, ja, när det gäller jakt över huvud taget. Är det inte dags att v i, den icke jagande delen av befolkningen, tar över den frågan om vilka djur som ska finnas i våra skogar. Självklart för var och en är att alla djur har en plats där. Vi har inte mandat att sortera bort de som vi av någon anledning inte gillar.

Skyddsjakt i Norge överklagas

På måndag skulle skyddsjakt på en varg inletts i Rendalen i det norska Hedmark på gränsen till Sverige.
Norska vargvänner försöker nu stoppa jakten genom att överklaga beslutet.
Norska naturvårdsverket gav tidigare i veckan tillstånd till att fälla en varg i trakten kring Rendalen.

De två natur- och miljövårdsorganisationer som står bakom överklagandet menar att det inte finns godtagbara skäl till att döda vargen.

Bilden visar slakten på fyra vargar i norska Atnadalen i mars 2001. Tiken i familjegruppen förföljdes med helikopter i två mil innan hon utmattad gav upp och kunde skjutas. Hon var dräktig med minst fem valpar.

Tre jägare avslöjar sina mörka tankar

Den här insändare, i sitt ursprung rubricerad - Ingen livskvalité i rovdjursland - har jag klippt från tidningen Ljusnan. En skrämmande läsning författad av tre jägarföreträdare som av samhället fått tillstånd att både bära livsfarliga vapen och att under vissa bestämda tider döda djur som älg och rådjur.

Och helst vill de också döda djur som vi i demokratisk ordning bestämt ska vara fridlysta. Jägarna är en mycket liten minoritet, ca 2 procent av befolkningen, som har tagit sig rätten att ha alltför stort inflytande på vår natur.

De tre jägarföreträdarna skriver att vi mäniskan står högst på näringskedjan och att det är något som vi måste slå vakt om. Är det 2006 eller vad..? Dessa rasistiska strömningar inom jägarkåren blir allt mer uppenbara i debatten om rovdjuren och då främst varg.

Man skäms att vara människa i samma land.

I ett annat stycke frågar man om det är etiskt att på "konstlad" väg skapa en vargstam som redan är inavlad. Varför inte istället komma med konstruktiva förslag hur vi ska motverka inaveln, t ex genom att varje år byta ut några skandinaviska vargar mot vargar infångade i Finland eller Ryssland. Det skulle inte bli fler vargar men genetiskt mer livskraftiga.

Men sådana livsbejakande förslag kommer alrig från jägarhåll, där handlar det bara om att skjuta döda lemlästa tjuvjaga utplåna liv. Och behålla allt älgkött själv.

Läs och förundras vad som rör sig i huvudet på tre jägarföreträdare år 2006. Här följer insändaren.

Det är nu hög tid att göra en avstämning i rovdjurspolitiken. Vi bör till att börja med ställa oss följande frågor:

Har det forna beslutet om en vargstam på 200 individer förankrats i samhället?

Var det tänkt från början att dessa 200 vargar skulle trängas på en knapp tredjedels yta av Sverige, där vi för övrigt har världens högst reproduktiva björnstam och världens tätaste lodjursstam, förutom förekomst av järv.

Har vi varit för trångsynta i våra värderingar om en biologisk mångfald?

Är det inte dags att lyfta upp problemet på en mer global nivå?

Jovisst, men då kommer helt riktigt nya fakta och värderingar in i bilden som föranleder en omvärdering av den uppkomna situationen. Helt plötsligt är vargen inte utrotningshotad, den finns hundratusentals i Ryssland och är det tredje mest förekommande däggdjuret i världen. Sveriges så kallade vargbiotop liknar jämförelsevis mer ett labyrintspel av inhägnad storskansenmodell utan någon väg ut till den frihet, som bör vara förutsättning för detta intelligenta rovdjur.

Att ständigt konfronteras med människor, tamdjur, viltstängsel och trafikerade vägar har skapat konflikter som kommer att tillta. En tänkt väg ut till frihet norrut stoppas av den samiska kulturen (intill nolltolerans). En kultur som de facto uppstått för deras överlevnad och som innebär att man står högst upp på näringspyramiden. En kultur där vi i stora delar känner igen oss bland glesbygdsbefolkningen och som inte går att radera ut med politiska pekpinnar eller lagstiftningar.

Är det för övrigt etiskt riktigt att på denna ”konstlade” väg skapa en vargstam som redan präglas av inavel och som kanske inom en 15-årsperiod är helt steril?

Borde vi inte bevaka vår första plats på näringspyramiden och slå vakt om den miljardindustri älgjakten innebär? Att ta vara på den förnyelsebara resursen av älgkött och ge till den svältande delen av befolkningen motsvarande föda i stället för att ge den till vargarna?

Lägg därtill den ”innebrända” kvoten av cirka 100 000 vårfåglar som den åländska vårjakten genererade i mat till skärgårdsbefolkningen, och så vidare.

Borde vi inte slå vakt om den kraft som präglar dessa människors överlevnadsinstinkt i stället för att genom politisk lobotomi begå kulturmord?

Kulturmord som hotar skapa ett apatiskt samhälle där vi i en krissituation svälter ihjäl efterhand hyllorna på Prix och Ica gapar tomma.

Är det ekonomiskt moraliskt försvarbart att satsa alla dessa pengar på rovdjursforskning, speciellt på en art som långt ifrån är utrotningshotad? Eller 200 miljoner kr på den vitryggiga hackspetten som inte längre vill bo i Sverige?

Vore det inte mer relevant att ge pengarna till att rädda regnskogar eller varför inte ”rädda Östersjön”?

Borde vi inte låta våra gamlingar på hemmet få behålla sin bullskiva till kaffet i stället för att märka en inavlad varg för 380 000 kr?

Livskvaliten i ”rovdjursland” är borta. Det tycker vi som bor där är åt helvete och uppmanar politiker, organisationer, förbund och föreningar att hörsamma sina respektive medlemmars krav på en starkt reviderad rovdjurspolitik. Nu, så fort som möjligt. Annars kan vi lika gärna ge pengarna till rymdforskningen, för där vet vi redan att solen en dag kommer att slockna.

Då gäller det att ha funnit en annan planet i ett annat solsystem att leva på. Agera nu! Annars kan ni stoppa jorden. Vi är några stycken som vill kliva av.

Håkan Norell

kretsordförande Jägareförbundet Ljusdal-Ramsjö jaktvårdskrets

Berit Bodin

kretsordförande Jägareförbundet Järvsö-Arbrå-Undersvik jaktvårdskrets

Tore Persson

kretsordförande Jägareförbundet Los-Hamra jaktvårdskrets

Huvudlöst ja till vargdödande

Fem hundar i Voxna i Ovanåkers kommun har angripits av varg och nu tillstyrker länsstyrelsen i Gävleborg att en varg ska få skjutas under innevarande jaktsäsong. Det är Naturvårdsverket som fattar det avgörande beslutet.
I området finns en vargfamilj.
Hur länsstyrelsen kan tillstyrka jakt på varg nu tyder på en djup okunskap om hur vargen lever. Just nu är alfaparet inne i en intensiv parningsperiod. Valparna från i fjol har de lämnat vind för våg vilket också märks av att det dyker upp lite "oskygga" vargar här och där i närheten av Edsbyn och byarna runt omkring.

Eftersom ungvargarna lämnas vind för vår är det samtidigt en signal till dem att söka sig ut från reviret. Det innebär att det snart bara är de två alfadjuren kvar i området. Och då förstår ju var och en att det är just ett av dessa djur som löper störst risk att skjutas om det ges tillstånd till detta.

Länsstyrelsens okunskap, eller slappa eftergivenhet t gentemot jägarna, visar hur viktigt det är att Naturvårdsverket ska behålla det slutliga avgörandet i frågor om skyddsjakt. Skulle sådana beslut läggas regionalt skulle vi snart inte ha några vargar kvar.

Kurs för vargjägare polisanmäls

Vargkursen i Dals Ed denna helg, 24 och 25 februari, polisanmäls. Det är organisationen Folk för varg som anser att det är brottsligt att lära ut vargjakt i Sverige eftersom vargen är fridlyst.
Enligt Göran Sten som är ordförande i organisationen som har cirka 100 medlemmar anser man också att kommunen som äger lokalen begår ett lagbrott genom att uthyrningen, liksom att samtliga deltagare på kursen gör sig skyldiga till lagbrott.
Om polisen inte ingriper tänker organisationen gå vidare och anmäla kursen till EU.
Kursen som lär ut olika metoder vid vargjakt hålls i något som kallas Stallbacken i Dals Ed.

Och visst verkar det konstigt att man kan ha kurs i något som syftar till ett lagbrott. Ungefär som man skulle ha kurs i bankrån.

Tjuvjakten på varg utbredd

I en kommande rapport från Grimsö forskningsstation konstateras att två tredjedelar av de vargar som dör varje år tjuvskjuts.
- Det innebär att nästan 30 vargar sköts förra året, säger forskaren Olof Liberg till Värmlands Folkblad.
Omkring 30 procent av vargstammen dör varje år. Men det är bara lite över tio procent som dör en naturlig död. Resten tjuvskjuts.
Med utgångspunkt från att det fanns cirka 150 vargar i landet förra året skulle det här innebära att det då tjuvdödades 30.
Även gift används för att döda vargar. Det finns flera exempel på gift som hittats på olika platser.
Rapporten bygger på en sannolikhetskalkyl där man försökt finna stationära och sändarförsedda vargar som försvunnit. För att exempelvis utesluta sändarfel eftersöks sedan varje varg enligt en rad olika kriterier. Snöspårning är det viktigast och hittas inga spår då bedöms sannolikheten stor att vargarna skjutits.Olof Liberg tror att den bedömning de gjort ligger mer i underkant än i överkant. Kropparna efter dödade vargar är så gott som omöjliga att hitta och för polisen är illegal jakt mycket svåra brott att reda ut.
Eftersom tillväxten på vargstammen är cirka 40 procent ökar ändå vargstammen något för varje år som går.Grimsö forskningsstation har gjort sammanställningar över illegalt dödade vargar ända sedan 1999.

Inga älgar kvar?

Måste bara lägga ut denna insändare från 24 februari i år.
Tror jägarnas företrädare att de kan lura oss hur länge som helst..?

Insändaren:
Jägarförbundets ordförande Curt Borgh, sa i nyheterna på Värmlandsradion häromdagen, att det finns inga älgar kvar längre, utan vargarna måste decimeras. Minuten efteråt kommer trafikredaktionen med en trafikvarning för, just det älgar.
Älgkrockare

LRF vill skjuta vargar i västra Värmland

Vad väljer du,
livet

eller döden?

Värmland LRF i Värmland vill skjuta två vargar i det så kallade Gräsmarksreviret vid Norgegränsen. Tillsammans med Svenska Kennelklubben och Svenska Jägareförbundet i länet ansöker man om skyddsjakt.
Gräsmarksreviret ligger i västra Värmland mot gränsen till Norge och omfattar ett lika stort område på vardera sidan gränsen. LRF uppskattar att varg angripit tamdjur i reviret vid åtminstone tio tillfällen under de senaste två åren.
-Det har varit väldigt mycket skador. Det är till och med så att en del upphör med djurhållningen just på grund av vargangreppen, säger Lotta Wiringe, rovdjursansvarig på LRF i Värmland till tidningen Land
- Det är inte bara de dödade djuren som är problemet. Ett ännu större problem är det merarbete vargarna skapar och den oro som djurägarna ständigt känner för att något skall inträffa, säger hon. Man vill få tillstånd att skjuta två vargar så snart det blir spårsnö. Om inte angreppen upphör efter det vill man skjuta ytterligare djur tills skadorna upphör.
Att LRF vill skjuta varg är inget nytt. Redan då det begav sig i Värmlandsskogarna höstvintern 1983 ville man skjuta varg. Då fanns två kända vargar i norra Värmland, de enda i hela Skandinavien.
Redan då ansökte LRF och Jägareförbundet i Värmland om jakt på varg med motiveringen att man inte kunde acceptera en så stark koncentration av varg i området runt Nyskoga.
LRF och Jägarförbundet var inte trovärdiga då, och är det inte heller nu.
Det hade varit smaskens det att hösten 1983 fått tillstånd att skjuta de två vargarna. Vad hade då hänt med de sex valpar som det senare visade sig att vargparet fött våren 1983 och fostrat i tysthet. De sex valparna är ursprunget till dagens vargpopulation i Skandinavien.
Låt vargen i Gräsmark leva och låt den leva i Gräsmark.

Ett insändarklipp

Kan inte låta bli att inte delge er nedan klipp från 2002 som jag hittade på en insändarsida. Vi som vet hur det är måste träda fram och ta död på alla skrönor som jägarna sprider för sin egen sak. Jägareförbundet har tagit landsbygdens folk som gisslan för att få gehör för sin sak.
För ingen skulle ju acceptera vargjakt bara för att jägarna ska få ha sina älgar ifred. För det är ju en verkliga orsaken till jägarnas motstånd mot varg.

Klippet kommer här:
Nu börjar jag bli evinnerligt trött på alla varghatare som i media sprider lögner, myter och vanföreställningar om vargen. Senast var det JP och B-M T som skrev att vargen "även kan ta människor".
Förståeligt nog skriver de inget mer konkret om detta, ty i verkligheten förhåller det sig så att senast en varg anföll en människa i Sverige var på 1800-talet och då rörde det sig om en halvtam varg. Jag är uppvuxen på landet, i en trakt där det förekom varg och jag kan säga att bilden av landsbygdens folk som varghatare inte stämmer.
Tvärtom, de flesta av mina dåvarande grannar tyckte att det var roligt att vargen var tillbaka och om man håller sig till verkligheten finns det heller ingenting hos vargen att vara rädd för. Förmodligen har sagorna om Stora stygga vargen och Rödluvan spritt bilden av vargen som en blodtörstig best, en bild som lever kvar än i dag. De enda av mina före detta grannar som var emot vargen var just jägare som avskydde vargen för att den var en konkurent om villebråden.
Som bekant är vargen ett rovdjur och visst har det hänt att vargar dödat jägarnas hundar. Värt att komma ihåg är dock att jägarna själva och trafiken dödar betydligt fler hundar än vad vargen gör.
Vargens vän

Norska tankar om ulven (canis lupus)

Ener Borg wrote:
Selvfølgelig syns jeg vi skal ta vare på de ulvene vi har hos oss. Grunnen til det er at det vil bli mye hyggeligere for oss å leve her. Det gir en mye bedre livskvalitet!

Att miljön bliver mera trivsam för människan om det lever vargar i våraskogar är tyvärr et icke-argument.

Det finns många människor som, med just lika stark övertydning, tycker att vargen är en anakronism i naturen. Dessa människor upplever att attderas livskvalité försämras avsevärt om det finns varg i omgivningen. Givetvis måste då vargmotståndarnas uppfatningar väga precis lika mycketsom vargvännernas - detta är oundvikligt om man accepterar människansuppfattningar som ett avgörande argument. Denna fälla måste vi för varjepris undvika att gå i.

Därför måste argumenten för naturbevarande och bevarandebiologi alltidhämtas /utanför/ människan. Det är helt enkelt nödvändigt att accepteranaturens och ekosystemens eget värde /oberoende/ av människan och vadmänniskor tycker i ögonblicket.
Det er ingenting som tyder på at ulv i Russland er utryddingstruet.

Genotyping har visst at det er en god varitet i den Russiske bestanden som vi er beriket av (Flagstad). Men russerne jakter voldsomt og har en annen instilling til dyr en oss, og ulven kan bli truet der også etterhvert. Derfor er det som jeg skev tideligere viktig for oss å få til en adferdsendring hos mennesker.

Nej, vargen i Ryssland hotas knappast av utrotning - i dagsläget. Men iRyssland och i andra länder är djuren potentiellt hotade om politikengentemot rovdjur skulle förändras i mer restriktiv riktning. Viktigastav allt är emellertid att det har föga effekt i dom skandinaviskaekosystemen om det lever många tiotusentals vargar i öst, om det inteockså finns varg här.

At ulven er nødvendig i vårt økosystem er å ta i men for vår egen fremtids del kan man still spørsmål om det.

At den griper inn har vi sett et godt eksempel på i Yellowstone med kaskadeeffekten. Men naturen klarer seg uten ulv også, men det er vi mennesker som eventuelt ikke klarer oss uten. Nu råder ingen större tvekan om att predationstryck verkar gynnsamt påbytesdjuren. Frånvaro av sådant innebär försämring avvilddjursegenskaper, och man kan inte försvara detta med att evolutionenalltid vil anpassa djuren till varje miljö oavsett. Fallet är nämligenatt människan har ingripit i ekosystemen genom att utrota varg frånstora områden. Detta har varit medvetet, och resultaten har varit alltannat än gynnsama för ekosystemen i fråga. Gynnsama har däremotföljderna blivit efter att vargen återvänt till Yellowstone. Och alltså inte endast för människan.
Per Inge Østmoen, Norge