måndag 26 mars 2007

Förestående attack fortfarande ett måste

Lydelsen av nya § 28 är nu offentlig. Både nya och gamla ställer krav på att en attack är omedelbart förestående, och att man gjort försök att skrämma vargen.
Tolkningen av de gamla har varit att vargen redan hade gjort en attack och var på väg att göra ytterligare en attack, nu på ett annat tamdjur. Det nya är att det nu räcker med att vargen attackerar ett djur, vilket ger utrymme att döda vargen vid en attack mot t ex en jakthund.
Alltså en specialskriven lag för att ge utrymme för en hobbyverksamhet i våra skogar. Som tagits efter påtryckningar av en grupp som är 2 procent av befolkningen, och där långt ifrån alla jagar med löshund.

Så här ser "nya" § 28 ut:
Utöver vad som sägs i 28 § andra stycket i jaktförordningen (1987:905) gäller följande:
Rovdjur som avses i 28 § första stycket jaktförordningen, varg osv, får dödas av ett tamdjurs ägare eller vårdare för att skydda tamdjuret, när rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående och det inte går att avbryta eller avvärja angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt.

Vid åtgärd enligt andra stycket skall 28 § tredje och fjärde styckena samt 36 a § jaktförordningen tillämpas på motsvarande sätt.

Här är nuvarande skrivning:
Rovdjur som avses i första stycket, varg osv, får dödas för att skydda ett tamdjur av tamdjurets ägare eller vårdare om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret, dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur och det inte går att avvärja det befarade angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt.

Hela Jaktförordningen

Vargskräckens tid är förbi

- Alliansregeringens beslut att ändra paragraf 28 i jaktförordningen har redan fått effekt. Den jägare som förra året sköt en varg för att försvara sin hund slipper åtal, enligt TT. Att ändra paragraf 28 var ett viktigt kristdemokratiskt vallöfte och jag är glad över att det nu genomförts.
Det säger Irene Oskarsson, kristdemokratisk riksdagsledamot i Miljö- och jordbruksutskottet, med anledning av den inställda rättegången mot vargskytten i Sundsvalls tingsrätt.
- I förra veckan ändrade regeringen äntligen den omtvistade paragraf 28 i jaktförordningen. Och idag meddelade kammaråklagaren i Sundsvalls tingsrätt att åtalet mot den jägare som skjutit en varg för att försvara sin jakthund läggs ner. Enligt TT hänvisar åklagaren till att ändringen av paragrafen gjort det svårt att få en fällande dom.
- Det känns bra att kristdemokraterna kunnat medverka till att den som skjuter en varg för att skydda sin jakthund eller sin tamboskap inte skall dömas till fängelse, som var fallet under den socialdemokratiska regeringen.
Vargskräckens tid är förbi. Nu är det upp till var och en att på ett ansvarsfullt sätt leva upp till den nya lagstiftningen.
Så långt riksdagsledomoten Oskarsson...
Vad hon inte berättar i sitt pressmeddelande är att socialdemokraternas partistyrelse redan i mitten av juni förra året antog ett nytt jakt- och viltvårdsprogram med liknanden innehåll som nu § 28: "även tamdjur utanför hägn på ett rättssäkert sätt får skyddas vid rovdjursangrepp".
Hade inte valet kommit emellan hade vi haft samma § 28 men med s-förtecken.

Politiker är naiva. Om politikerna fortsätter att klappa sig på bröstet för den nya lagen kommer antalet skjutna vargar att rusa i höjden eftersom sådant prat som ovan legitimerar även otillåten jakt på varg. Nu sveper man och får det att låta precis som kritikerna varnar för: vargen görs fredlös det är bara att skjuta.
Att den nya skrivningen av § 28 är rent populistisk står alltså helt klart. Vad gör man inte för några jägarröster. Irene Oskarsson drar sig inte för att fria till väljarna på bekostnad av den sköra svenska vargstammen. Vi vet att den har inavelsproblem, den nya jaktförordningen ökar inte chansen att vi får in nytt blod från Ryssland och Finland via Norrland. Vandrande vargar har redan i dag svårt att nå ner till Mellansverige där flertalet av de 15 till 16 vargfamiljerna finns. Den nya lagen ger anledning till att verkligen pröva om det inte skulle vara möjligt att byta inavlade svenska mot finska med andra gener. Ta bort två och ersätt med två. Status Quo. Men finns det styrkan hos svenska politiker, tillåt mig tvivla.
Exakt vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att få skjuta ett av de fyra stora rovdjuren är fortfarande höljt i dunkel. Lagskrivningen finns ännu inte fem dagar efter beslut ute till läsning.
Det som är intressant är när tillståndet "befara ett anfall", som det har pratats om vid presentationen av den nya lagen, ska betraktas vara uppfyllt.
Där borde det finnas utrymme till tolkningar av de rättsvårdande myndigheterna. Det gäller att åklagarna vågar ta steget och ifrågasätta och inte som i fallet i Medelpad böja sig utan att våga pröva kraften i den nya lagen.
Enligt vad VV erfar ska ett försök att skrämma vargen ha gjorts innan man överväger att skjuta, dessutom ska vargen befinna sig i omedelbar närhet av det "utsatta" tamdjuret.
Befarat angrepp är enligt lagtexten inget vitt begrepp utan ganska precist.
Det finns ju otaliga exempel på hur varg som träffat hund inte angripit utan istället uppvaktat eller lekt med hunden. Att i det läget prata om angrepp går inte, om man inte är ute efter att döda så många vargar som möjligt.
VV

Rödluvan och vargen

Varje år sker mellan fyra och femtusen älgolyckor i den svenska trafiken.Under åren 1985-2005 dödade älgen på detta vis 220 människor och skadade svårt 1659 stycken.
När det så gäller vargangrepp på människa har någotsådant inte inträffat sedan början av 1800-talet!Jämför man konsekvenserna av dessa älgolyckor med den skada vargen orsakar samhället så är det uppenbart att det inte är vargen som är det djur vi ska frukta. Bara de människor som grundar sina farhågor om vargen på sagan om Rödluvan kan fortsätta att se detta djur som det stora hotet i våra skogar.
Nu tror jag att de statistiska uppgifterna ovan redan är kända av vargmotståndarna men de upplysningarna lämnas därhän. Detta eftersom dessa människor vill kunna fortsätta med höstarnas traditionella älgjakt, en lyx som de tycker att vi alla ska vara med och betala. Om vargmotståndarnas mål är att förhindra mänskligt lidande och ekonomiska kostnader för samhället är det logiskt att de byter hatobjekt och blir älgmotståndare.
Saklighet är nu knappast vargmotståndarnas starka sida, istället använder de sig av hot och trakasserier mot personer som inte tycker som de. Ett tillvägagångssätt som människor med dåliga argument alltid har använt. Tyvärr verkar det som att såväl kommunalråd som ministrar påverkas av denna huliganstrategi.
När älgen är undanskjuten och därför inte längre skördar människoliv kan vi göra gemensam sak för att rädda hundar och tamboskap undan vargen.
Stora Stygga Ulven

Ingen rättegång mot vargskytt

Det blir ingen rättegång mot den jägare som sköt ihjäl en varg i Medelpad i februari förra året för att freda sin hund.
Åklagaren lägger ned åtalet sedan regeringen ändrat bestämmelserna om skyddsjakt.
Men var det inte 1 maj i år som den nya lagen skulle börja gälla.
Har vi retroaktiva lagar i Sverige!?
VV

Jordbruksministern polisanmäld

Enligt vad VV erfar har ett antal oroliga medborgare på polisstationen i Skövde gemensamt lämnat in en anmälan mot jordbruksministern Eskil Erlandsson och miljöministern Andreas Carlgren.
De två anmäls för brott mot rättssäkerhet och miljöbrott, med anledning av förra veckans besked att § 28 i jaktförordningen ändras från 1 maj så att det blir tillåtet att döda bland annat varg om vargen anfallet t ex en hund. Kravet att vargen ska befinna sig inne i ett hägn har tagits bort.
Kritikerna menar att det nu blir näst intill omöjligt att åtala någon som dödar en varg. Det är bara att hävda att vargen var på väg att anfalla hund eller annat tamdjur som finns tillgängligt.
En lag som är skräddarsydd för att jägarna ska kunna bedriva sin favorithobby, jakt med löshund.
Flera åklagare i landet har redan ställt sig kritiska mot beslutet och menar att det inte längre kommer att finnas någon teknisk bevisning när man skjuter ett rovdjur, i och med att det räcker med "omedelbart förestående angrepp" för att slippa lagliga konsekvenser.
Miljöåklagare i Östersund har redan meddelat att ett antal fall av utredningar och till och med väckta åtal om tjuvjakt kommer att läggas ner tack vare det nya beslutet.
Ur miljösynpunkten bryter den nya regeringen mot svenska lagar (enligt Rovdjurspropositionen skulle rovdjurspolitiken utredas först när de fyra stora rovdjuren uppnår sina respektive etappmålen, vilket inte har skett), internationella förpliktelser (bl a Bern Konvention) och EU:s Habitat Direktivet.
Anmälarna menar att ministrarnas bristfälliga kompetens kommer att orsaka stor skadabåde miljö- och rättsäkerhetsmässigt.
VV

fredag 23 mars 2007

Skäms att vara Dalkarl

Rovdjursfjollorna slår till

Ingen blir förvånad när centerpartisten och bidragsbonden Erlandsson och hans kolleger - rovdjursfjollorna i Dalarna - kommer med ett sådant utspel.

Samtidigt vill man hålla debatten borta från det faktum att gigantiska jordbruksbidrag (50-60 miljarder) årligen hälls över de bidragstörstiga bönderna. Nu satsar Maud Olofssons och hennes
vapendragare Erlandsson på denna grovt populistiska väg.

Centerpartiet är och förblir ett lobbyparti för LRF och dess ynkliga och insnöade svans som ägnar sig åt rovdjurspolitik i Dalarna.
Jag skäms över att komma från Dalarna när sådana här personer får härja fritt.
Skrivet av: Stig Nilsson

torsdag 22 mars 2007

Svenska Jägareförbundet: Äntligen!

Rubriken finns på ett pressmeddelande från Jägareförbundet som lagts in på webbsajten Privata Affärer.se utan att texten redigerats eller på annat sätt ifrågasatts. Helt okritiskt får Jägareförbundet komma till tals med sina lögner.
Skrivningen visar också det vi redan starkt misstänkt att regeringen har låtit sig påverkats av en liten minoritet av svenska folket, 200 000 högljudda jägare. De tillåts nu helt fritt döda främst vargar.
Regeringen borde haft kurrage att istället ifrågasätta Jägarnas rätt att jaga på ett sådant sätt som de anser vara det rätta, t ex med löshund.
Ett bättre beslut hade varit att införa förbud mot löshundsjakt i kända vargrevir, eller att göra klart för jägarna att där jagar de på egen risk.
VV

Här kommer Jägareförbundets pressmeddelande
Regeringens kloka beslut om tydligare regler vid rovdjursangrepp var efterlängtat!
Svenska Jägareförbundet har under lång tid krävt en förändring av § 28 när landets rovdjursstammar växer och antalet vargangrepp ökar. Regeringen tog idag beslutet om en ändring av § 28 i Jaktförordningensom innebär att man får döda ett angripande djur vid ett första angreppefter att först försökt med skrämselåtgärder.
- Äntligen får landets hund- och tamdjursägare skydda sina djur motrovdjursangrepp även utanför hägn. För landets jägare är detta ett efterlängtat beslut för att möta de växande problemen med vargattacker på jakthundar, säger Gunnar Glöersen, rovdjursexpert på Svenska Jägareförbundet.
Under senare år har, förutom Jägareförbundet, även Naturvårdsverket ochWWF påtalat svårigheterna att tolka lagtexten och velat införa enklare och tydligare regler.
Jägareförbundet har länge drivit frågan om att underlätta för hund- och tamdjursägare att skydda sina djur när rovdjur angriper.
För inställningen till landets rovdjurspolitik är det av mycket stor betydelse att kunna försvara sina hundar och tamdjur vid ett rovdjursangrepp.
Nuvarande krav på att tamdjur först ska ha skadats eller dödats innan man får ingripa har närmast skapat en känsla av vanmakt. Enligt forskare på Viltskadecenter kommer inte den nya lagändringen att äventyra vargstammens tillväxt eller bevarandestatus. Viltskadecenter tror att maximalt 2-4 vargar kommer att skjutas årligen trots att de räknar med 20-40 vargangrepp årligen. De tror inte att det föreligger risk för ett överutnyttjande utan de bedömer att förtroende kan visas jägarkåren.
Under senare år har rovdjursstammarna ökat kraftigt så att vi idag har närmare 200 vargar, cirka 1400 lodjur och 2500 björnar. Med riksdagens mål på 200 vargar (jämfört med Jägareförbundets 150) är det nu dags attvi börjar förvalta vargstammen. I vargtäta områden är det hög tid att börja jaga varg anser Jägareförbundet. Skyddsjakt har tillåtits i år på lo (75 st) och på björn (ca 140).
Sveriges nya regering har tagit ett första bra beslut som ger de människor som lever i rovdjursområden den självklara rätten att försvarasina hundar och tamdjur.

För mer information, kontakta:
Rovdjursexpert Gunnar Glöersen, 070-3300 658, 0553-108 31
Riksjaktvårdskonsulent Hans von Essen, 0155-24 62 06, 070-330 06 40
Informationschef Christina Nilson-Dag, 0155-24 62 08, 070-738 83 06Svenska

Jägareförbundet är en folkrörelse med 200 000 medlemmar somarbetar med att leda jakt- och viltvårdsfrågor i Sverige sedan 1830. Centrala kansliet finns på Öster Malma mellan Stockholm Nyköping och lokala kontor finns i hela landet. Ett brett samarbete finns mednaturorganisationer, myndigheter, kommuner och branschföreträdare och internationella systerorganisationer.

Fritt fram skjuta varg och andra rovdjur

I dag torsdag 22 mars beslutar regeringen att tillåta fri jakt på de stora rovdjuren.
Beslutet att tillåta skyddsjakt på rovdjur även utanför hägn innebär i praktiken att det blir fritt fram att arrangera lagliga jakt på t ex varg.
Det är bara att ta med hunden ut i vargreviret och vänta på att vargen ska dyka upp och sedan påstå att vargen var på väg att angripa hunden.
Ingen åklagare skulle ta ett sådan överlagt mord till åtal för jaktbrott. Bevisbördan ligger nämligen på åklagaren och hur ska han på barmark kunna leda i bevis om vad som verkligen hände.

Det som gör beslutet än mer upprörande är att det införs samtidigt som vargen får sina valpar. Risken är alltså stor att det blir "laglig" jakt på på alfahannen, och utan sin hanne får vargtiken svårt att klara både sig själv och sina valpar.

Vid presskonferensen i dag i Karlstad med jordbruksministern fanns ledningen för Jägareförbundet på plats. Detta visar tydligt hur vilken roll förbundet spelar i denna smutsiga hantering av våra rovdjur. När fick en intresseförening delta i en presskonferens med regeringen senast.
Jägareförbundet tar alldeles för stor plats i det svenska samhället i förhållande till de två procent av landets invånare som de organiserar.

Den utvidgade rätten medför att paragraf 28 i jaktlagen ändras. Rovdjuren som berörs är de fyra stora: varg, björn, järv och lodjur. Regeln ska gälla från den 1 maj och under en prövotid på två år.

Dessutom ska Naturvårdsverket kontinuerligt utvärdera hur systemet fungerar. Skulle det visa sig att det missbrukas och rovdjursstammarna börjar minska kan rätten tas bort.

- Vi har begränsade bestånd av de stora rovdjuren. Det måste vi ta hänsyn till, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson.

Erlandsson meddelade redan i oktober att han hade för avsikt att ändra paragraf 28 och uppfyllde därmed de löften som den borgerliga alliansen gav i valrörelsen. I praktiken betyder lagändringen att tamdjursägare kan skjuta exempelvis en varg som är på väg att angripa ett tamdjur - även om tamdjuret befinner sig långt ute i skogen. Hittills har man bara haft rätt att skjuta rovdjur som är på inhägnat område.

Många befarar helt riktigt att den utvidgade rätt som nu kommer till stånd ska medföra missbruk och göra det omöjligt för polisen att utreda misstankar om tjuvjakt.

I Sverige finns, påstås det, 150 vargar, drygt 2 000 björnar, cirka 400 järvar och 1 500 lodjur.

Nya lydelsen i §28 jatkförordningen
Artikel SvD
Regeringen gör vargen fredlös - SNF

måndag 12 mars 2007

Blodig insändare

Det bästa vore om någon slaktade varenda varg.
Detta skitdjur har inte rätt att andas samma luft som den högst stående rasen på vår jord, nämligen människan.
Ni hyndor som håller denna skadeinsekt bakom ryggen skulle ha en påle upp i rektum.

Med vänliga hälsningar

Den bloddrypande slamsan Ulf-fan!

fredag 9 mars 2007

Bli aldrig gammal...

Många människor tycks bli mer negativa till stora rovdjur när de blir äldre. Det gäller oavsett vilka attityder som var rådande i samhället när de växte upp, enligt nya forskarrön.
— Att de äldre är mer negativa har stått klart sedan länge. Men tidigare trodde vi att det berodde på att de växt upp i ett samhälle med en annan syn på rovdjuren. Nu antyder våra resultat att det snarare har med åldern i sig att göra, säger Göran Ericsson, forskare vid Lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå.

Han presenterade sina rön på årets internationella vargsymposium i Vålådalen i veckan.

Resultaten bygger på forskningsprogrammets Fjällmistras attitydundersökningar om de stora rovdjuren de senaste åren. Totalt har 11 400 människor i Sverige intervjuats och materialet bearbetas fortfarande.

— Detta med åldern kom som en överraskning. Vi vet inte vad det beror på, men kanske rör det sig om något fundamentalt i det mänskliga psyket. Vi blir kanske mindre positiva med åren, säger Göran Ericsson.

Han påpekar att för de stora rovdjuren är det en dålig nyhet. För det innebär kanske att de negativa attityderna i många regioner är svårare att arbeta bort än vad de flesta föreställt sig.Forskarna har tidigare redovisat resultat från undersökningen som visar att det råder stora regionala skillnader när det gäller acceptansen av rovdjur i markerna, framför allt varg. I det stora hela är svenskarna positiva till stora rovdjur, men i vissa av de län och kommuner där rovdjuren finns är opinionen inte lika positiv.

Framför allt är det Dalarna som sticker ut. I länet som helhet anser så många som 32 procent att riksdagens mål på 200 vargar i Sverige borde sänkas, och i kommuner som Malung, Älvdalen och Orsa rör det sig om en majoritet.

— Jag tror att det beror på att Dalarna ligger i en region som knappt hade några stora rovdjur under 150 års tid. Den domineras av människor som växte upp med synen att stora rovdjur var något som fanns långt uppe i norr, säger Göran Ericsson.

Veckans kommentar











Vargspår


Nedan insändare är publicerad i Ljusnan.se. Kommentaren är en av de tydligare denna vecka.

Här kommer insändaren
I Gävleborg finns i dag minst sju vargrevir och stammen är i stark utveckling, vilket innebär att cirka en tredjedel av länet berörs.

Samma område hyser en mycket tät björnstam med stark tillväxt.

  • Konsekvenserna
  • Allt fler i glesbygden kommer att känna samma maktlöshet som boende i Voxnabruk, som formulerar sin situation så här: "Vi är landsbygdsbor, föräldrar, småbarnsföräldrar i Voxnabruk med omnejd, och vill så förbli. Vi har oskygga vargar och björnar runt våra bostäder regelbundet. Barnen vågar inte gå och cykla till skolan längre, utan måste skjutsas varje dag. Vi vuxna försöker göra oss hörda och vädjar om hjälp".
  • Jägarna får betala ett högt pris då det samlade rovdjurstrycket, i kombination med en svag älgstam, omöjliggör en meningsfull älgjakt.
  • Inom några kommer 4 000–5 000 jägare i Gävleborg mista sin möjlighet till en meningsfull älgjakt.
  • En utebliven älgjakt kommer att påverka priset på skogsfastigheterna och därigenom dra undan ännu en möjlighet för svenskar att bo kvar i glesbygden.
  • Få jägare kommer att vilja släppa sina hundar och därigenom riskera att de blir vargmat. Kommer någon att vilja skaffa en jakthundvalp? Vad händer med björnjakten där samma hundar behövs?
  • Dagligen kan man läsa i tidningarna om incidenter med varg. Exempelvis där tamboskap dödats eller sargats, barn som blivit skrämda, hästar med ryttare som blir skrämda. Hur länge tänker man låta detta fortgå? Behövs en allvarlig olycka innan man vaknar?Hur mycket får den svenska rovdjursstammen kosta? I dag betalas stora summor ut av samhället som ersättning av dödade eller sargande husdjur. Länsstyrelsen i Gävleborg betalade under år 2006 ut 153 000 kronor i ersättningar och 1 983 000 till förebyggande åtgärder. Inom Gävleborg arbetar tre anställda på länsstyrelsen med rovdjur och rovdjursersättningar. Till detta kommer kostnader för ett antal avlönade rovdjursspårare. Jägareförbundet har ställt sig bakom en vargföryngring per år i länet, länsstyrelsen har i sin rovviltpolicy talat om två.

I dag har vi sju vargrevir. Om utvecklingen får fortgå kommer vi inom några år ha tio föryngringar i länet. Riksdagen beslutade om målet 20 föryngringar i Sverige! Regeringen måste snarast ompröva den nuvarande rovdjurspolitiken som gått i kvav.

Få riksdagsmän kunde, när denna politik med så kallade miniminivåer fastställdes, ana att 80 procent av det samlade rovdjurstrycket skulle hamna inom några få län, varav Gävleborg är ett. Det är dags att tillåta jakt även efter varg. Vargarna utgör på intet sätt någon utrotningshotad art utan finns spridda runt norra halvklotet.

En förnuftig rovdjurspolitik, där man tillåter en begränsad jakt på varg, björn och lo, möjliggör en levande landsbygd även i framtiden. Det räcker dock inte! Markägarna måste också ta sitt ansvar och tillåta en tätare älgstam.Det måste finnas utrymme för både rovdjur och glesbygdsbor.
Bertil Bäckström
Jägareförbundet Mitt


Kommentaren...
Tragiskt uttalande
P

lördag 3 mars 2007

Debatt: Jägarkåren vill inte lyssna

Jag bor i Värmland, jag har ettvargrevir cirka fem mil söderut. Jag har också någon eller några vargar endast någon mil åt väster. Det finns varg norr om mitt hem också.
I vinter har man sett varg slå ett rådjur ungefär 300 meter från den väg där jag gick min vanliga rastpromenad med hunden. Ändock har jag aldrig ofredats av varg, jag har inte ens hunnit med att se den.
Jag har inte pingla på min hund, inte heller på min katt. Släpper ut min katt varje kväll och han kommer in tidig morgon.
Har dock inte kvar vanan att alltid släppa min hund lös för rastning, då jag vet att han säkert, då han fått upp vittring, skulle sticka efter. Däremot har jag blivit av med två katter inom samma vecka och vi såg då lodjursspår som kommit upp till huset och följt i våra katters spår.
Jag delar alltså samma livsrum som ett gäng vargar och har därmed dragit mig tillbaka för att inte störa. Inte för att jag själv varit rädd men jag är däremot rädd för min hunds skull och för min katts skull.
En annan anledning är omtanken om viltet. Ingen människa har blivit ofredat av vargarna här. De som sett dem har varit lyriska och tyckt det varit upplyftande att få uppleva synen. Ingen annan än jägarna, ingen annan, har jag hört klaga över dessa vargar.
Jägarna har talat om farligheten, om hur lite vilt det finns kvar för dem att "vårda", lika med att få skjuta. Det går flockar med hästar här, tillhörande en ridskola. De har inte blivit ofredade av varg trots att hästarna går ute dygnet om.
Så avslutningsvis, det går att vistas ute i naturen, under eget ansvar och med gott omdöme trots att här finns "farligt" vilt.
Är man inte egoistisk, som jag tycker jägaren är, så kan man fortfarande vistas därute.
Jag har försökt få i gång en dialog med en företrädare för jägarkåren men har fått svar som idiotplacerat mig direkt.
Hur tycker du att man ska få i gång ett samarbete med jägarkåren, då den inte tar oss på allvar?
Hur ska vi göra för att inte bli idiotförklarade och kallas vargkramare och naturmuppar bara för att vi har en annan åsikt än jägarkåren?
Jag är seriös i mitt ställningstagande, var så säker!
Har du också tänkt på att de som tagit våra beslut på riksdagsnivå, är våra uppdragsgivare, framröstade av oss för att få ta beslut i demokratisk ordning, som bor i storstaden under sin mandatperiod och har sina hem på andra ställen i Sverige. Pendlare från landsbygd och småstäder. Ändock är de beskyllda för att vara nollåttor som beslutar över huvudet på oss.
Ska vi samarbeta måste jägarkåren ta oss på allvar annars kommer vi alltid att stå på var sin sida och strula.
Skribenten bor i Bjurtjärn i Värmland.
Artikeln är hämtad från Expressen

Ännu en varg förvaltningsmärkt


Länsstyrelsen i Norrbotten har den gångna veckan, v8, förvaltningsmärkt en varg som uppehåller sig i östra Norrbotten. Märkningen har genomförts i samverkan med personal från Viltskadecentrum samt berörd sameby.

Vargen är en hanne och dess spår upptäcktes under förra veckan av länsstyrelsens naturbevakare vid rovdjursinventering i området. I anslutning till detta kunde också prover på vargens spillning tas tillvara.

- Länsstyrelsen beslutade under onsdagen att märka vargen. Märkningen syftar till att underlätta kommande spårning och skadeförebyggande åtgärder, säger Karina Lövgren, chef för länsstyrelsens fältenheten.

Länsstyrelsens personal, som under slutet av veckan spårat vargen, har kunnat dokumentera enstaka kadaver av renar som dödats av vargen.

- Oavsett om skadebilden är stor eller liten är en förvaltningsmärkning nödvändig för att skapa möjligheter att följa vargen med den noggrannhet som krävs med nuvarande regelverk. En traditionell spårning är resurskrävande och erfaren­heterna från bland annat arbetet med den s k Tuorponvargen visar att en sändare underlättar arbetet.

- Genom att samebyarna kontinuerligt får information om var vargen befinner sig ger det byarna bättre möjligheter att vidta skade­före­byggande åtgärder, fortsätter Karina Lövgren.

Prover för DNA-analys har tagits vid märkningstillfället. Analysen kan dock dröja minst en vecka.

- Det är för tidigt att ha en uppfattning om vargens ursprung innan vi får ett resultat av DNA-analysen. Vi vet med säkerhet att vi haft tre olika vargindivider inom länet sedan november: den så kallade Pessinkivargen, Tuorponvargen samt en tredje varg i östra Norrbotten. Om detta är samma som Pessinkivargen eller den varg som funnits i östra länsdelen går just nu inte att avgöra, säger Jan Olov Westerberg, chef för miljöavdelningen inom länsstyrelsen.

Jägarkåren är farligare än rovdjuren


En sammanställning av försäkringsutbetalningar hos Agria Djurförsäkringar under åren 2000-2005 visar att 84 hundar dödades av rovdjur (varg, lo, björn och kungsörn).
Samma tidsperiod vådasköt jägarna själva ihjäl 135 hundar och över 7 238 dödades i trafiken!
Annat vilt, främst älg och vildsvin dödade under denna tidsperiod 51 hundar.
Antalet vildsvinsdödade hundar ökar varje år och beror på ökad vildsvinspopulation och ökad vildsvinsjakt. Jägarnas egen utplantering av vildsvin dödar således deras egna hundar. Årligen dödas även ett par hundra hundar av ormbett.
Det är lätt att skylla på rovdjuren men i själva verket är det trafiken och jägarkåren som är det största hotet mot jakthundarna. Med bakgrund av dessa fakta så vore det bättre med utbildning på jaktmetoder och skjutträning av jägarkåren - det skulle öka chanserna för hunden att överleva jakten, dock har aldrig detta någonsin framförts från jägarna.
Rådjurstammens minskning återkommer ständigt i inlägg från jägare och skylls enbart på lodjuren. Att räven har fördubblat sin population sedan rävskabbens härjningar på 70-80 talet och är den största enskilda predatorn på rådjur går från jägarhåll omärkt förbi.

Skyddsjakt avslås


Det blir ingen jakt på varg i västra Värmland.

Naturvårdsverket har avslagit tre olika ansökningar om skyddsjakt på vargtiken och ytterligare ett djur i Gräsmarksreviret.

Motiveringen är att Sverige inte nått upp till etappmålet om 20 föryngringar. Preliminära bedömningar i början av februari tyder på 15 vargföryngringar sommaren 2006. Naturvårdsverket anser också att skadorna som vargarna i Gräsmarksreviret orsakat är relativt begränsade, och rekommenderar rovdjursstängsel och så kallade "vargpinglor" som skydd mot nya angrepp.

Återigen har Naturvårdsverket visat kraft och styrka och stått emot jägarkåren som gör att allt för att sabotera en stark svensk vargstam.