Den här insändare, i sitt ursprung rubricerad - Ingen livskvalité i rovdjursland - har jag klippt från tidningen Ljusnan. En skrämmande läsning författad av tre jägarföreträdare som av samhället fått tillstånd att både bära livsfarliga vapen och att under vissa bestämda tider döda djur som älg och rådjur.
Och helst vill de också döda djur som vi i demokratisk ordning bestämt ska vara fridlysta. Jägarna är en mycket liten minoritet, ca 2 procent av befolkningen, som har tagit sig rätten att ha alltför stort inflytande på vår natur.
De tre jägarföreträdarna skriver att vi mäniskan står högst på näringskedjan och att det är något som vi måste slå vakt om. Är det 2006 eller vad..? Dessa rasistiska strömningar inom jägarkåren blir allt mer uppenbara i debatten om rovdjuren och då främst varg.
Man skäms att vara människa i samma land.
I ett annat stycke frågar man om det är etiskt att på "konstlad" väg skapa en vargstam som redan är inavlad. Varför inte istället komma med konstruktiva förslag hur vi ska motverka inaveln, t ex genom att varje år byta ut några skandinaviska vargar mot vargar infångade i Finland eller Ryssland. Det skulle inte bli fler vargar men genetiskt mer livskraftiga.
Men sådana livsbejakande förslag kommer alrig från jägarhåll, där handlar det bara om att skjuta döda lemlästa tjuvjaga utplåna liv. Och behålla allt älgkött själv.
Läs och förundras vad som rör sig i huvudet på tre jägarföreträdare år 2006. Här följer insändaren.
Det är nu hög tid att göra en avstämning i rovdjurspolitiken. Vi bör till att börja med ställa oss följande frågor:
Har det forna beslutet om en vargstam på 200 individer förankrats i samhället?
Var det tänkt från början att dessa 200 vargar skulle trängas på en knapp tredjedels yta av Sverige, där vi för övrigt har världens högst reproduktiva björnstam och världens tätaste lodjursstam, förutom förekomst av järv.
Har vi varit för trångsynta i våra värderingar om en biologisk mångfald?
Är det inte dags att lyfta upp problemet på en mer global nivå?
Jovisst, men då kommer helt riktigt nya fakta och värderingar in i bilden som föranleder en omvärdering av den uppkomna situationen. Helt plötsligt är vargen inte utrotningshotad, den finns hundratusentals i Ryssland och är det tredje mest förekommande däggdjuret i världen. Sveriges så kallade vargbiotop liknar jämförelsevis mer ett labyrintspel av inhägnad storskansenmodell utan någon väg ut till den frihet, som bör vara förutsättning för detta intelligenta rovdjur.
Att ständigt konfronteras med människor, tamdjur, viltstängsel och trafikerade vägar har skapat konflikter som kommer att tillta. En tänkt väg ut till frihet norrut stoppas av den samiska kulturen (intill nolltolerans). En kultur som de facto uppstått för deras överlevnad och som innebär att man står högst upp på näringspyramiden. En kultur där vi i stora delar känner igen oss bland glesbygdsbefolkningen och som inte går att radera ut med politiska pekpinnar eller lagstiftningar.
Är det för övrigt etiskt riktigt att på denna ”konstlade” väg skapa en vargstam som redan präglas av inavel och som kanske inom en 15-årsperiod är helt steril?
Borde vi inte bevaka vår första plats på näringspyramiden och slå vakt om den miljardindustri älgjakten innebär? Att ta vara på den förnyelsebara resursen av älgkött och ge till den svältande delen av befolkningen motsvarande föda i stället för att ge den till vargarna?
Lägg därtill den ”innebrända” kvoten av cirka 100 000 vårfåglar som den åländska vårjakten genererade i mat till skärgårdsbefolkningen, och så vidare.
Borde vi inte slå vakt om den kraft som präglar dessa människors överlevnadsinstinkt i stället för att genom politisk lobotomi begå kulturmord?
Kulturmord som hotar skapa ett apatiskt samhälle där vi i en krissituation svälter ihjäl efterhand hyllorna på Prix och Ica gapar tomma.
Är det ekonomiskt moraliskt försvarbart att satsa alla dessa pengar på rovdjursforskning, speciellt på en art som långt ifrån är utrotningshotad? Eller 200 miljoner kr på den vitryggiga hackspetten som inte längre vill bo i Sverige?
Vore det inte mer relevant att ge pengarna till att rädda regnskogar eller varför inte ”rädda Östersjön”?
Borde vi inte låta våra gamlingar på hemmet få behålla sin bullskiva till kaffet i stället för att märka en inavlad varg för 380 000 kr?
Livskvaliten i ”rovdjursland” är borta. Det tycker vi som bor där är åt helvete och uppmanar politiker, organisationer, förbund och föreningar att hörsamma sina respektive medlemmars krav på en starkt reviderad rovdjurspolitik. Nu, så fort som möjligt. Annars kan vi lika gärna ge pengarna till rymdforskningen, för där vet vi redan att solen en dag kommer att slockna.
Då gäller det att ha funnit en annan planet i ett annat solsystem att leva på. Agera nu! Annars kan ni stoppa jorden. Vi är några stycken som vill kliva av.
Håkan Norell
kretsordförande Jägareförbundet Ljusdal-Ramsjö jaktvårdskrets
Berit Bodin
kretsordförande Jägareförbundet Järvsö-Arbrå-Undersvik jaktvårdskrets
Tore Persson
kretsordförande Jägareförbundet Los-Hamra jaktvårdskrets
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar