Jag bor i Värmland, jag har ettvargrevir cirka fem mil söderut. Jag har också någon eller några vargar endast någon mil åt väster. Det finns varg norr om mitt hem också.
I vinter har man sett varg slå ett rådjur ungefär 300 meter från den väg där jag gick min vanliga rastpromenad med hunden. Ändock har jag aldrig ofredats av varg, jag har inte ens hunnit med att se den.
Jag har inte pingla på min hund, inte heller på min katt. Släpper ut min katt varje kväll och han kommer in tidig morgon.
Har dock inte kvar vanan att alltid släppa min hund lös för rastning, då jag vet att han säkert, då han fått upp vittring, skulle sticka efter. Däremot har jag blivit av med två katter inom samma vecka och vi såg då lodjursspår som kommit upp till huset och följt i våra katters spår.
Jag delar alltså samma livsrum som ett gäng vargar och har därmed dragit mig tillbaka för att inte störa. Inte för att jag själv varit rädd men jag är däremot rädd för min hunds skull och för min katts skull.
En annan anledning är omtanken om viltet. Ingen människa har blivit ofredat av vargarna här. De som sett dem har varit lyriska och tyckt det varit upplyftande att få uppleva synen. Ingen annan än jägarna, ingen annan, har jag hört klaga över dessa vargar.
Jägarna har talat om farligheten, om hur lite vilt det finns kvar för dem att "vårda", lika med att få skjuta. Det går flockar med hästar här, tillhörande en ridskola. De har inte blivit ofredade av varg trots att hästarna går ute dygnet om.
Så avslutningsvis, det går att vistas ute i naturen, under eget ansvar och med gott omdöme trots att här finns "farligt" vilt.
Är man inte egoistisk, som jag tycker jägaren är, så kan man fortfarande vistas därute.
Jag har försökt få i gång en dialog med en företrädare för jägarkåren men har fått svar som idiotplacerat mig direkt.
Hur tycker du att man ska få i gång ett samarbete med jägarkåren, då den inte tar oss på allvar?
Hur ska vi göra för att inte bli idiotförklarade och kallas vargkramare och naturmuppar bara för att vi har en annan åsikt än jägarkåren?
Jag är seriös i mitt ställningstagande, var så säker!
Har du också tänkt på att de som tagit våra beslut på riksdagsnivå, är våra uppdragsgivare, framröstade av oss för att få ta beslut i demokratisk ordning, som bor i storstaden under sin mandatperiod och har sina hem på andra ställen i Sverige. Pendlare från landsbygd och småstäder. Ändock är de beskyllda för att vara nollåttor som beslutar över huvudet på oss.
Ska vi samarbeta måste jägarkåren ta oss på allvar annars kommer vi alltid att stå på var sin sida och strula.
Skribenten bor i Bjurtjärn i Värmland.
Artikeln är hämtad från Expressen
4 kommentarer:
Mycket bra sagt!
Jägare gillar att döda...säger väl en del...
och en mycket viktig debatt. bra skrivet! och du batti; det vore synd och skam om ALLA jägare föredrog att döda, förhoppningsvis inte de jag känner. men ja, jag förstår din synpunkt på saken. :)
ps. jag har länkat till dig nu och kommer helhjärtat att följa detta..
Jag skulle inte tveka en sekund på att skjuta en varg om den anföll tamboskap eller något tamdjur. Så fort en varg har skadat eller dödat en hund och jägaren skjuter vargen så tas vapnen ifrån jägaren och det blir en utredning. Det är ju bara larvigt räcker det inte med att man visar upp sin hund (eller det som finns kvar). Men nej, de är ju klart att vargen kanske inte gjorde det eller att man får skylla sig själv om inte hundar hållas i koppel och boskapen ska vaktas varje natt. Spärra in vargarna i stället eller sätt på dom ett elektroniskt koppel så vet vi var vi har dem.
Haha, din jävla idiot, vill du att våra hundar ska bli uppäten av vargen? För det är precis vad dom blir.
Skicka en kommentar